så himla rastlös, har igentligen hur mycket som helst jag kan göra men en liten krabat inne i magen sätter stopp.
h*n vet precis när de e dags att ta de lugnt, fick h*n bestämma skulle ja nog ligga i sängen hela dan vilket iofs inte hade vart helt fel nu med tanke på att jag har semster men det är ju ändå så mycke ja skulle vilja göra.
är ju inte alls lång tid kvar till den lilla krabaten skall titta ut=)
Vi var nere i varberg förra helgen och efter lite snack hit och dit med daniel mamma hamnade vi i ullared.
ullared utan en krona på fickan va ganska intressant.
men ut ifrån affären kom vi med en massa grejer till bebisen så som skötbordsmadrass, tvättlappar, flaskborste mm plus en jacka till mig, underkläder till både mig och daniel och lite matvaror..tack snälla lena för alla grejer=)
vi skulle igentligen stannat kvar i varberg till söndagkväll men vi bestämde oss att åka hem redan på lördag kväll så efter lite god mat från lena packade vi in oss i bilen och gav oss hemmåt. vilket vi i efterhand är mycke glada för,eftersom våran katt timon gick bort på söndagskvällen. hade nog vart mycke jobbigare att komma hem och hitta honom död än att vara med och se att han inte led att för mycke ändå, allt gick å fort vi är inte riktigt säkra på vad som hände men vi tror att han satte något i halsen som gjorde att han snabbt kvävdes, daniel försökte hjälpa honom men de gick inte, hans hjärta klarade de inte längre utan vi fick göra en liten dödsförklaring.
en vecka har nu gått och jag väntar fortfarande på honom varje gång jag skall på toa, han brukar nämligen lägga sig vid fötterna på mig och visa att han vill bli kliad på magen... skulle de vara så att jag hann in på toa och stänga dörren, stod han utanför och kraffsade som en galning för att visa att han ville in.
tänk att ett djur kan sätta sådana djupa spår i en.
